tisdag 21 februari 2012

Spädbarnsföräldrar ska sitta hemma!

Hej boggisar!
Har suttit och retat mig på ett inlägg på familjeliv.se(vad ska man där o göra haha)
där en kvinna skrev såhär:

"Jag har upptäckt ett fenomen bland dagens föräldrar. De får barn och sen är det full fart veckorna igenom. Det ska dejtas med andra mammor och deras barn, det är öppna förskolan, gå på stan med mammas kompisar och bebbar, middag hos A & B och fika hos C & D för att sen hinna förbi mormor och morfar på lördag och farmor och farfar på söndag. Varje dag/kväll står datorn på och tvn så klart. Gärna ska man tränga in ett besök på badhuset hela familjen under helgen också och kanske ha barnvakt en kväll så mamma och pappa får gå på restaurang eller bio.

Varför stannar ni inte upp och låter era små spädbarn hinna samla intrycken istället för att stressa runt i full fart veckorna igenom? Inser ni inte att era små barns hjärnor utvecklas som mest och att de är enormt känsliga för stress och alla intryck??"

Helt ärligt, ska man sitta inne och stirra på husets fyra väggar nu eller?
Dygnet har 24 timmar och vad sjutton gör det om du ägnar tre timmar åt att träffa mormor och morfar med den lille eller tittar på tv, går på café(det var för bullrigt förståss för trådskaparen)bloggar whatever? Tror knappast att ett spädbarn far illa av det.
Människan har i alla tider varit ett "flockdjur" och jag tror att barn mår bra av att vara omgivna av flera människor för det är det naturligaste.
Det behöver inte bli en chock av intryck så länge man är med sitt barn och är uppmärksam på barnets reaktioner och följer honom/henne i bemötandet av de nya intrycken.
Dessutom sover ett friskt spädbarn ganska stor del av dygnet och man kanske inte direkt passar på att gå och shoppa eller börjar kolla en pang pang rulle på tv när man vet att det snart är dags för bebisen att vakna och vill ha mat.

Alla dessa saker som trådskaparen nämner och som hon får till att verka superstressigt gör man ju inte dygnet om utan en ynka liten tid på dygnet.

Och de som tex bor på första och andra våningen mitt i centrala Stockholm skulle det ju då vara katastrof för och de skulle få men för resten av livet för att de bor som de gör i dess högljudda och bullriga omgivningar då eller?
Enligt trådskaparen så är mycket ljud, musik, buller osv boven till adhd barn och gud vet allt hon nämnde.

Jag tror det är viktigt att man som förälder är glad och lycklig och inte är understimulerad för då blir man också den bästa föräldern.

Vad tycker ni om det hela? Har ni suttit hemma eller typ högst tagit en promenad i skogen med era spädbarn eller har ni hittat på lite olika saker då och då?






















Ha en bra dag!

Kram

12 kommentarer:

  1. Jag tycker hon har en poäng och förstår att hon överdriver lite för att förstärka den.
    För visst måste det vara en smärre chock att komma ut i välden från varmt, mörkt och tyst och då hade då jag velat ta saker i lite lugn takt om jag var bebis. =)

    Att jag är en "Barnaboksmamma" är inget jag sticker under stol med och vi har alltid haft rutiner och det har underlättat enormt för oss.
    Tack vare t ex rutinerna vid läggning kan dottern idag somna oavsett var vi är; på hotell på resor.
    Hon har sovit hela nätter sedan hon var 2 veckor (men då fick hon sondmat och kunde sova sig igenom matning)och jag offrar gärna lite Lattefikande för sovande nätter.

    Jag förstår också konflikten i att alla vill träffa nya bebisen och att föräldrar vill göra saker. Men jag tror ändå att spädbarn mår bäst att mycket lugn och ro och att dagarna är förutsägbara.

    Och Familjeliv? Ja vad ska man säga =)
    Jag har inte varit inloggad där på 1,5 år och har varit på bättre humör sedan dess.

    SvaraRadera
  2. Haha på Familjeliv kan man läsa både det ena och det andra ;-)

    Jag var nog precis som hon beskriver med mitt första barn. Allt skulle hinnas med. Mammagruppen var jätteaktiv, babysim, babysång och allt vad det hette. När jag fick mitt andra barn gjorde jag inget av detta. Mest pga att hon blev förkyld så fort hon träffade andra barn. Det funkade lika bra det och faktiskt hade jag mer tid att rå om mig själv och barnen hemma. Jag hämtade ju då även storasyster kl tre så de långa fikaträffarna fram till kl 17 funkade aldrig med andra barnet.

    Jag tror det är superviktigt med rutiner, både för barnets trygghet och förväntan. Dock tycker barnen det är roligt att komma ut lite men det tycker jag främst är efter 6 månaders ålder. De första 6 månaderna ska man hålla sig mest hemma. Jag kan verkligen må illa när jag ser riktigt riktigt små bebisar i gallerior. Förstår inte hur mammorna tänker då...

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Jag ska ge dig ett gott råd:
    GÖR DET DU KÄNNER FÖR JUST DEN DAGEN!!!!, det tror jag är det rätta.
    Känner du för att ta en fika, så är du ju utvilad nog till det. Har du inte sovit en blund el bebis har skrikit i ett par timmar så kanske hemmets lugna vrå lockar mer. Ta det som det kommer och känn dig för. Boka helst inte in ngt för långt i förväg, och
    ha inte skuldkänslor för vad du borde/skulle gjort istället. //E

    SvaraRadera
  4. Hos mig var 1:an ett riktigt rutinbarn. Blev något fel speciellt med sovingen, blev det skrik och misnöje den dagen. Att flänga runt var inget som passade mig eller den lille. Nu var det nog lite speciellt med en lite prematur, RS-virus varning överallt och matning var 3:e timme som styrde mitt liv. 2:an var lite mer flexibel, men jag tror det oftast blir så.

    Du ska gör som du och den lille vill, varken mer eller mindre. Det är lätt att planera i förtid, men det kan snabbt ändras beroende på barnet och dets behov.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Förstår henne till viss del!! Men man ska ta dagen som den kommer och efter hur natten varit och hur bebisen mår! Men till en början ska man vara försiktig med att träffa för mycket människor. De är inte kul med förkylda spädbarn!
    En sak som jag har lärt mig är att inte ha för mycket bokat utan planera efter hur man mår när man vaknar. Ibland kan de räcka med en promenad till bvc för de är allt man orkar den dagen.
    Du känner själv hur mycket du orkar... men framför allt glöm inte att stanna upp och bara njuta av sitt barn för tiden går så fort och de är bara så små en gång!! Kram Malin. S

    SvaraRadera
  6. Min erfarenhet som mamma till två barn är att det är skönast och enklast att tillbringa helt klart större delen av första fyra-fem månaderna hemma med bebisen. Det var en amningsintensiv period i början, sömnkontot hamnar otroligt lätt på minus och spädbarn är infektionskänsliga.
    Efter det första halvåret är förutsättningarna för fika ute med vänner och aktiviteter med mammagrupp betydligt mer gynsamma.

    Stort lycka till med bebisen!

    Kram,
    L

    SvaraRadera
  7. Alla mammor gör det som dom tycker är rätt för sitt/sina barn.
    Mina barn har alltid och får fortfarnade följa med oss överallt, och det är inget någon av dom tagit skada av tvärtom. Mina barn vet mycket väl hur man uppför sig ute bland folk.
    Men det som är rätt för mig och min familj behöver inte vara rätt för en annan!

    SvaraRadera
  8. Ja jag tror också på det här med att ta dagen som den kommer.
    Man vet ju som sagt inte hur pass trött man är just den dagen.
    Tror ju knappast att jag kommer flänga runt på saker hela tiden men det tror jag inte majoriteten av spädbarnsföräldrar gör heller.
    Men att sitta hemma i 6 månader är inget jag kommer bli lycklig av, särskilt inte när jag får en bebis på våren/sommaren.
    Skulle jag gå rundor med vagnen i trädgården i 6 månader så hade mitt barn inte fått en lycklig och glad mamma och min man hade inte fått en glad fru, det är jag iallafall 100 % säker på :-)
    Är man en aktiv person och alltid har varit som jag så funkar inte det i längden.
    Och är man hemma 21 timmar om dygnet så tror jag inte det är de där resterande 3 på fiket eller promenaden på varuhuset som bebisen tar till sig mest :-)

    Linaplina: Tror det handlar mycket om hur man är som person.
    Är man en person som lever för sina gallerior och konst eller vad det nu är(jag lever för fallskärmshoppningen) och inte får se röken av det på 6 månader så blir man knäpp, ledsen, arg, ja you name it. Jag tror ju inte att de släpar med barnet dagligen på sådant utan någon enstaka gång just för att själva må bra och mår man själv bra så blir man också en bra förälder.
    Springer man dock på det dagligen så att det nästan blir som ett hem för bebisen, ja då är något fel.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jag kan bara säga att det ständiga samtalsämnet på barnakuten är "Jag var på Väla idag och GISSA HUR MÅNGA NYFÖDDA JAG SÅG???". Alla förfasas över hur man mitt i värsta RS-säsong kan ta med nyfödda på ett köpcentrum. Men så ser vi ju just dom som blir sjuka, ofta så dåliga att dom behöver intensivvård, ibland respirator och som ibland faktiskt dör.

    Nu kommer du ju inte ha en nyfödd i värsta RS-säsongen och då kan man ju faktiskt göra precis som man vill. Man behöver ju inte dra med en nyfödd till förkylda dagisbarn men i övrigt bestämmer man själv som mamma. Jag är precis som du otroligt social och ville hitta på saker jämt. Sen att det inte var genomförbart förrän dottern var drygt fyra månader är en annan sak. Det är svårt att förstå innan man får barn hur otroligt bunden man är till hemmet i början. Jag brukade sitta och drömmande titta på folk som vänta på bussen utanför och tänka "där står ni och kan åka buss precis som ni vill. LYLLOS ER!!!". Men när rutinerna börjar infinna sig blir det lättare och jag har verkligen varit en riktig latte-mamma, babysim, babyrytmik, mammafika flera gånger i veckan, mammagympa, öppna förskolan osv osv. Det är urkul!

    Du är mamman, du bestämmer! Men i början kan det va svårare än man tror....

    KRAMAR

    SvaraRadera
  10. Mina har släpats runt överallt när dom var spädisar. Jag tillhör en av dom där skamlösa som har ammat överallt. Men så har mina barn varit världens enklaste bebisar upp till 6 månaders ålder. Var och en ska göra det som blir bäst för dom själva.....Kram

    SvaraRadera
  11. Självklart ska man njuta av småbarnstiden - den kommer aldrig tillbaka. Fika med andra mammor kan man göra - men inte varje dag. Tycker det är synd om riktigt små bebisar som ska vara med mammor i ofta bullrig (kaffemaskiner bullrar rätt rejält) miljö med dålig akustik. Små bebisar trivs i lugn miljö och kanske träffa någon/några i taget. Tycker lika synd om små barn som ska tillbrina långa stunder i vagn i shopping/butiker för att mamman vill shoppa nu när hon är föräldraledig..självklart gör man ärenden man behöver, men många mammor låter sina barn vara i vagnarna väldigt långa perioder - då tycker jag man är rätt självisk och tänker inte längre än näsan räcker. Barn gillar inte shoppinggallerior! Små bebisar ska helst inte drabbas av de mest aggressiva virussmittorna före 6 månaders ålder och de frodas i shoppinggallerior..

    SvaraRadera
  12. Jag tror det beror lite på vilket barn man får också. Jag har alltid varit väldigt aktiv och social och vi for runt en hel del. Men jag har aldrig tyckt det verkar gått någon nöd på mina små. De har varit sååå himla enkla att ha med överallt och har funnit sig i situationerna och det har aldrig varit några problem. Tycker själv jag har väldigt trygga, sociala och väluppfostrade barn som inte alls lidit av att ha farit runt lite... Däremot har jag haft vänner med mer "oroliga" barn som inte alls trivts bland mycket folk som på öppna förskolan t ex och då kan man ju förstå att man inte vill gå dit med dem....Man ska göra så som det känns bäst och ingen känner väl sina barn bättre än föräldrarna. Så gör du som det blir bäst för dig och strunta i vad andra säger...Man är den bästa mamman för sina barn oavsett...

    Kram
    /Vivvi

    SvaraRadera