Mardrömsnätter

Hallå!
Nu är vi hemma från mitt favoritland Thailand och sköna Khao Lak igen. En toppenresa och inte sista gången vi åker dit.
Vägde mig och jag har som jag misstänkte gått upp 3 kg! Inte konstigt med tanke på hur mycket vi stoppat i oss varje dag. Jag och Theo körde stenhårt alla 17 dagarna med Croissanter och nutella, omelett och bacon till frukost och frossade i minst två yoghurtsmoothies, glass och Roti(thailändska pannkakor)per dag samt lagad mat två gånger per dag och så mycket kalorier sätter ju så klart sina spår men är det semester så är det. Började hemkomsten med ett Boddy-attack pass på gymmet och det kändes riktigt bra.

En sak har varit väldigt jobbig dessa veckor(och som startade sporadiskt innan vi åkte) och det är att lillprinsen drabbats av något som heter Pavor  noctumus (nattskräck) som är väldigt vanligt hos små barn från ca 2 års ålder.
Barn med nattskräck får raseriutbrott ca 2-3 timmar efter de somnat, skriker hysteriskt och panikartat men är fortfarande i sovande tillstånd med stängda ögon. Barnet kan sitta upp och dunka huvudet i sänggavlen, kasta saker(i vårt fall nappar omkring sig) slå sig själv och andra, bli kallsvettiga, kräkfärdiga och bleka. Anfallen kan vara mellan ca 5-30 minuter och förvärras ifall man försöker trösta barnet, röra vid barnet eller prata med det. Det enda man kan göra är att se till så att det inte skadar sig och sedan låta det ebba ut(de somnar oftast pang bom och sover sedan resten av natten som inget har hänt) vilket vi har lärt oss nu att göra så att anfallen "bara" varar  ca 10 min men i början fattade vi ju inte vad det var för fel och försökte trösta med alla möjliga medel som gick och det blev tusen gånger värre!
Nattskräck ska inte förknippas med mardrömmar. Barn med nattskräck minns inget av händelseförloppet. En mardröm kommer man oftast ihåg och man får inte utbrott och raserianfall av en mardröm.
Vad som orsakar nattskräck är inte riktigt klart men forskare tror att väldigt aktiva barn drabbas mest eller barn som har varit mycket i farten på dagen eller sovit dåligt föregående natt.
Jag kan lova er att ens mammahjärta brister i tusen biter varje gång detta händer! Fruktansvärt är det.
Hände oss på flyget hem ganska lagom till landning och jag önskade bara att vi hade haft våra fallskärmar med oss och att man hade kunnat hoppa av genom en lucka i golvet eller något!
Har ni varit med om detta på era barn? Vet ju att det kan vara upp till 10 års ålder och bara tanken på det får mig att gå sönder!