onsdag 2 februari 2011

Är i fallskärmstagen igen och så lite restips

Idag är det en sådan stor längtardag efter allt.
Resor, pengar, jobbet, falskärmshoppningen, dykning, stranden...ja allt.

Har iallafall fått känna på en fallskärm igen :-)
Har knappt kännt på en fallskärm sedan olyckan men suget blev för stort nu och jag vill ju inte tappa bort packningen totalt. Kommer ju inte kunan hoppa denna säsongen men packa ska jag minsan göra till de nya eleverna.
Problemet är att jag knappt kan ligga på knä pga min tibiafraktur men det ska jag ha som mål och klara till sommaren.

Ska förresten eventuellt börja arbetsträna i början av mars, 9 månader efter olyckan.
Undrar hur det kommer att gå? Håll tummarna att det ska gå bra! Har ju fortfarande väldigt ont i foten där de andra frakturerna fanns :-(





Längtar otroligt mycket till Koh Lipe igen där vi var förra året.

Det är det bästa stället jag varit på. Inte bara de gångerna vi varit i Thailand utan över alla ställen jag varit på i världen.

Jag sparar hellre ett par månader längre och åker hit än åker till ex Kanarieöarna, Egypten eller Mallis men har man barn så blir det förståss dyrt och tycker man inte om att resa länge så är det bara till att skippa för man får räkna med samanlagt 16 timmars restid för att komma till Koh Lipe(om det ens räckte)

Jag kan i vilket fall som helst varmt rekommendera denna sydligast ö i Thailand som gränsar till Malaysia. Har aldrig badat i ett sådant varmt och fint vatten(29 grader) som där nere eller ätit så god thaimat som där.

Och så bor man ju nere vid vattnet i små bungalows som är så himla mysigt och charmigt.

Lite jobb att ta sig hit men det är det värt.



Nu ska jag träna lite.

Ps Kolla in mina auktioner på Tradera!

Ha en bra dag.

Maria

2 kommentarer:

  1. Jag slås av att du verkar vara en sådan stark person! Vet inte exakt vad du varit med om för olycka men vad härligt det är att se människor som inte ger upp trots att jag förstår att du måste ha ett rent h-vete ibland! You go girl :-)
    Många kramar
    /Vivvi

    SvaraRadera
  2. Ja jag har en ganska stark personlighet men det var nära att jag gav upp i höstas.
    Jag var med om en fallskärmsolyka i våras och bröt foten på tre ställen.
    Rullstol tre månader och efter det bröt jag benet igen(gick och trillade med kryckorna)
    Tre månader till i rullstol och med kryckor och ny operation. Livet var verkligen piss och nu kämpar jag på för fullt:-)
    Många kramar till dig.

    SvaraRadera