Just n är det riktigt, riktigt drygt att vara mamma. Ja det kan jag säga med lätthet.
Det går itnte alls som en dans på rosor. Att lämna honom en enda liten sekund utan att han tjuter i högan sky fungerar inte och så har det hållt på länge nu. Håller på att bli tokig! Och att det kan vara så fram till 2-2,5 års ålder......phuuuuu hemska tanke säger jag bara!
Hur länge varade era barns seperationsångest fas?(om ni varit med om det)
Har varit på vårdcentralen och tagit nya prover igen och där var ha ialla fall som ett ljus och charmade alla. Två tanter från väntrummet kom fram och gullade med honom sedan två sköterskor. Han fick en liten dinusarie i plast som han inte släppte förrän vi promenerat hem igen :-)
Passade på att sola lite på terassen medan han roade sig på gräsmattan.
 |
| Vägrade släppa sin lilla dinusarie förrän vi kom hem.... |
 |
| ...och då blev det lite solande på terassen. |
Ahhhh shit....var är mina badkläder?? Dags att leta. Var ett tag sedan vi var där sist.
Hej och hå.....
Han är en stor kille nu ju :) så det bra att han vill äta själv bara att vänja sig vid det och det blir kladd början innan han lär sig helt att äta utan att kladda ner sig :) bara kämpa på , klara du Maria :)kram
SvaraRaderaJa det där med maten bryr jag mig inte på men det är superjobbigt att inte kunna gå till ett annat rum utan att han skriker i panik:-(
SvaraRaderaMina barn har båda haft såna där perioder och har det fortfarande. Båda är väääldigt mammiga och det har varit superjobbigt stundtals men man får försöka hålla för öronen ibland av skriket även om det är superjobbigt. Och att våga lämna över till pappan och bara gå ut t ex. Då vänjer de sig och förstår att mamma faktiskt kommer tillbaka. Men tufft som sjutton är det så jag förstår dig...
SvaraRaderaKram
/Vivvi
Kolla in 2:a bilden uppifrån. Samma stora vackra, oskyldiga ögon som sin mamma, och blicken som säger: "Ser du inte hur duktigt jag är mamma" ;-))
SvaraRaderaKram mamma/mormor
Alicia var så ett bra tag oxå men med henne hjälpte det att jag pratade under tiden jag gick in i det andra rummet och under tiden jag var där så hon visste att jag fanns där även om hon inte kunde se mig.
SvaraRaderaDet tog lite övning men det funkade super för oss till slut:) började hon gnälla så räckte det till slut att jag bara sa "jag är här innegu mman" så slutade hon och vänta på mig ... kämpa på det blir bättre. Kram
Ja jag har testat detta i 1 månad men har tyvärr inte hjälpt här:-/
SvaraRaderakram